Jag får ofta frågan "varför gör du det här och hur orkar du prata och skriva om cancer"?
Ja, varför?
Jo, jag har själv suttit ensam med många förbjudna tankar kring cancer när min man var döende. Jag trodde länge att jag var helt ensam om det och att jag var "onormal".
Så här efteråt vet jag att vi är så många fler som drabbas. Det var min man, någons fru, en släkting, en kompis och andra anhöriga, vänner eller arbetskamrater.
Men vi pratar inte gärna med varandra om cancer. För att ordet cancer förknippas med död? Och döden den pratar vi så gärna inte om. I alla fall inte med vem som helst. Och inte var som helst. Jag har själv flera gånger tänkt, näh jag vill ju inte förstöra stämningen.
Jag och Alexandra vi pratar om det. Vi lärde oss det under tiden Björn levde. Döden fanns i vår vardag. 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan under 10 månader.
Vi har tillsammans startat och driver den här bloggen "Cancerkompisar" för vi vill bli fler. Fler som vågar prata med varandra för att vi ska kunna stötta varandra - vi kan vara varandras cancerkompisar.
Cancerfonden har tagit fram en del statistik och det sägs att 55 000 nya cancerfall upptäcks varje år och att det kommer att fördubblas fram till 2030.
Jag och Alexandra gjorde en enkel uträkning och insåg hur många vi redan är som är drabbade på ett eller annat sätt.
1. 2 miljoner.
Så här räknade vi och tänkte att det borde finnas ett 20-tal personer runt varje cancerdrabbad. Partnern, barn, släkt, vänner och arbetskamrater. Då skulle vi vara cirka 1.2 miljoner som berörs och då vore det bra om vi kunde prata med varandra och ge varandra stöd.
Du ska aldrig behöva sitta ensam med dina förbjudna tankar som jag/vi gjorde.
Hälsningar
Inga-Lill
Ja, varför?
Jo, jag har själv suttit ensam med många förbjudna tankar kring cancer när min man var döende. Jag trodde länge att jag var helt ensam om det och att jag var "onormal".
Så här efteråt vet jag att vi är så många fler som drabbas. Det var min man, någons fru, en släkting, en kompis och andra anhöriga, vänner eller arbetskamrater.
Men vi pratar inte gärna med varandra om cancer. För att ordet cancer förknippas med död? Och döden den pratar vi så gärna inte om. I alla fall inte med vem som helst. Och inte var som helst. Jag har själv flera gånger tänkt, näh jag vill ju inte förstöra stämningen.
Jag och Alexandra vi pratar om det. Vi lärde oss det under tiden Björn levde. Döden fanns i vår vardag. 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan under 10 månader.
Vi har tillsammans startat och driver den här bloggen "Cancerkompisar" för vi vill bli fler. Fler som vågar prata med varandra för att vi ska kunna stötta varandra - vi kan vara varandras cancerkompisar.
Cancerfonden har tagit fram en del statistik och det sägs att 55 000 nya cancerfall upptäcks varje år och att det kommer att fördubblas fram till 2030.
Jag och Alexandra gjorde en enkel uträkning och insåg hur många vi redan är som är drabbade på ett eller annat sätt.
1. 2 miljoner.
Så här räknade vi och tänkte att det borde finnas ett 20-tal personer runt varje cancerdrabbad. Partnern, barn, släkt, vänner och arbetskamrater. Då skulle vi vara cirka 1.2 miljoner som berörs och då vore det bra om vi kunde prata med varandra och ge varandra stöd.
Du ska aldrig behöva sitta ensam med dina förbjudna tankar som jag/vi gjorde.
 |
| Alexandra och Inga-Lill - vi är cancerkompisar |
Inga-Lill
2 kommentarer:
Vilket bra intiativ. Vill gärna bli er cancerkompis. Min pappa dog i cancer för 6 månader sedan och bara ett par veckor senare födde jag vår yngste son. Konstigt med liv som slutar och liv som föds samtidigt. Hur sörjer man samtidigt som man ska vara glad för att man fått barn? Kram på er/ Rebecca
Hej Rebecca och vad så kul att du vill vara vår cancerkompis. Vi har ju precis kommit igång med detta och söker ambassadörer, gästbloggare och människor vi kan intervjua. Hör gärna av dig till oss om du vill veta mer på till inga-lill.lellky@cancerkompisar.se
Varma hälsningar Alexandra & Inga-Lill
Skicka en kommentar